gissel.blogg.se

I flera dagar har vi haft nästan vårväder, sol och "varmt" och fågelkvitter, och många härliga skogspromenader! Det går mot ljusare tider på många sätt, underbart!

 

 

 

Vill så gärna ta mig ur den här äckliga soppan, instutioner hit, mediciner dit, diagnoser och jag vet inte allt. Är fed up på allt det där! Jag vill vara vanlig, normal, som alla andra... Jag vill ha ett värde, jag vill känna att jag gör en insats, jag vill kunna hjälpa andra! Kom igen nu, jag peppar mig själv till max, så mycket jag bara orkar!! Men det som krävs nu, det kan jag inte påverka själv på ett enda sätt. Jag sätter mitt hopp till att bli en av dom lyckliga utvalda, en av dom som blir erbjuden ett hyreskontrakt i kommunen hemma. Men jag kan inte påverka det och det gör mig så frustrerad!

Gå in på http://wikki.se/ och stötta de hemlösa katterna!

 

 

 

 

Mötet idag gick...okej får jag väl ändå säga! Den största behållningen är att jag gillar min nya kontaktperson från öppenvården hemma! Har tydligen träffat henne tidigare, då hon arbetat på PIVA, det minns dock inte min ect-förstörda hjärna. Men, jag gillar henne som sagt och hon verkar vettig. Viktigt, då vi kommer ha en hel del kontakt när jag väl får flyttat hem.

  Annars så framkom det inget nytt, inga överraskningar och inga direkta besvikelser. Läget är som det är, det är en bostad som fattas helt enkelt! Och, angående det så pratade jag med bostadsförmedlingen och dom har skickat mitt namn till en hyresvärd med ledig lägenhet! Så nu håller vi alla tummar och tår att jag blir den lyckliga utvalda, eller att de andra tackar nej =)

  Det var nästan sol ute idag, så det blev en lång fartfylld promenad med vovven framåt eftermiddagen. Hon fick springa lös såklart, och vi tränade lite lydnad. Försökte mig på apport idag, det är lite svårt tycker jag, apportering ligger ju inte i vallhundens natur direkt och jag är väl en ganska medioker tränare. Men vi kämpar på! Hon hämtar föremålet och hon kommer faktiskt tillbaka med det till mig, men vägen tillbaka blir rätt lång och rätt långsam och rätt osnygg. Men men, huvudsaken är att min sessa är nöjd och glad, och för att hon ska bli det räcker det att ge henne en grankotte <3

 

 

Så, då är det äntligen dags för vårdplanering imorgon! Bara ett par månader för sent, men bättre sent än aldrig, väl?

Jag känner mig rätt så stark och tror att jag ska klara att framföra mina budskap trots att jag är ensam representant för mig själv.

   Det jag vill är att behandlingshemmet och kommunen ska öppna ögonen, börja tänka och börja diskutera alternativa lösningar för min tillvaro fram tills att jag får en lägenhet hemma! Just nu sitter alla passiva och väntar på bättre tider och det gör mig sjukt frustrerad. Börja tänka utanför boxen, folks!! Visst, finns det inga lösningar så finns det inte, men det vet vi ju inte förrän vi har diskuterat igenom allt!

Pepp pepp pepp, det här ska gå bra, måste klara att stå upp för mig själv!!

 

 

Fick faktiskt både blommor och choklad idag, trots att jag är så ensamstående man kan bli! Och det var en trevlig överraskning =) Dagen i övrigt har varit seg, detta beroende på att den vikarierande nattpersonalen väckte mig vid varje tillsyn, hon gav sig inte förrän jag hade stönat fram ett jaaaaa. Och det tar tid att somna igen kan jag säga! Så det blev inte mycket sömn. Hoppas på bättring denna natt då det är en mer erfaren personal. Så jag har varit bitter idag ändå, och det är tråkigt, gillar inte att vara bitter. Men det är småsaker som gör det, små små bevis på att personalen tycker att vi är gnälliga jävlar som inte är värda att lägga ner någon energi på. Men men! Det är väl bara så det är.

Det har varit en stökig helg, med en ny klient som inte riktigt verkar ha koll på hur man beter sig mot andra. Polisen har varit här två gånger på tre dagar. Men jag håller mig undan, drar mig in på rummet och går ingen stans utan att ha hunden med mig! Så det fungerar ändå faktiskt.

   Min underbara terapeut G ser till att jag får komma iväg en gång i veckan i alla fall, idag pratade vi en stund och sen åkte vi och handlade mat. Hon gör vad hon kan för mig och det är så värdefullt!

I övrigt så är måendet påväg ner i en svacka igen. Nu gäller det att se till att det aldrig blir sådär riktigt illa utan att svackan kan passera utan att något händer. Jag har inte så mycket att förlita mig på här på behandlingshemmet, det finns ett par personal som jag vet bryr sig och jag vet att dom kommer in till mig i mån av tid, men det är det stöd jag får av personalen.

   Har den sista tiden haft ökad kontakt med en av mina allra bästa vänner hemifrån, vi ringer och chattar på fb flera gånger i veckan och det känns verkligen härligt att få hennes historier från det riktiga livet, och att kunna bolla saker och ha roligt tillsammans, som förr! Och det är ju en sak att ta fasta på när måendet dalar, att det finns så mycket som väntar där hemma!

 

 

 

 

 

 

 

Kvällen har spenderats i sängen framför TV´n. Först "mello" som hade ryckt upp sig lite från katastrofen förra veckan, duktigt av er! Och sen QX Gaygalan, som faktiskt enkelt tar hem segern mot "mello". SÅ mycket värme och kärlek och så all glitter och glamour såklart, lovely!!

 

 

 

Dagen idag började ganska dåligt, blev sur och kinkig på morgonmötet när vi fick info om nya rutiner. Orkar inte gå in på allt det nu, men jag blir trött på hur ledningen på detta ställa tänker bara. Eller hur dom inte tänker.

Jaja! Hade iaf min terapitimme vid 10-tiden, vi gick igenom dagboksbladet för veckan som gått och det ser okej ut förutom ångesten, men den har ju sin förklaring i att det är så stökigt på avdelningen. Sen skjutsade terapeuten G mig till affären där jag fick skickat iväg ett paket som känns oerhört skönt att äntligen ha fått iväg! Sedan åkte vi till den "riktiga" mataffären i Vrigstad så att jag fick handlat frukostmat och lite sånt. Hon är guld, G, hon bryr sig lite för mycket nästan och hjälper mig mer än någon annan här! All cred till henne!!

  Hann tillbaka och rasta vovven, hon fick leka med en annan klients hund och det var kul, tyckte dom båda. Det har varit lite struligt dom emellan då hanhunden är väldig rädd samtidigt som han gärna vill leka. Och min hund leker ganska hårt med knuffar och tacklingar och det har han blivit rädd för innan. Men idag gick det bra, han gnällde bara lite när min vovve råkade nudda honom, så det får vi vara nöjda med =) Hundarna hade ju faktiskt kul iaf! Ja, och när den korta rastningen var över så fick jag frågan om jag ville hänga med en ledig personal med hennes häst till hovslagaren i Vaggeryd, och det ville jag gärna! Ok, stå på parkeringen om 10 min, sa hon! På med lite mer häst-lämpliga kläder och iväg. Hovslagaren ser väldigt bra ut och är i min ålder så om inte annat får man ju något att vila ögonen på en stund. Förutom hästsniffandet och den sociala biten som också är trevlig, att få komma från behandlingshemmet en stund. Älskar att åka till hovslagaren helt enkelt ;)

  Lilla hunden tyckte väldigt synd om sig själv när jag några timmar senare var tillbaka igen, men hon fick sig en promenad och lite god mat och nu tror jag att jag är förlåten!

   Kvällen har varit lugn, fick ett samtal från min bästa vän C och vi pratade på en bra stund, alltid lika trevligt! Nattkissrundan är nu avklarad, alla djuren sover och det är dags för mig att krypa ner i sängen och försöka göra detsamma.