gissel.blogg.se

Det har varit en bra sommar faktiskt, överlag. En rejäl dipp i maj som resulterade i två veckors vistelse på 22:an i Varberg. Men det var en frivillig vistelse, och den föregicks inte av några dramatiska händelser! Guldstjärna i kanten där!

 

Har försökt att sysselsätta mig med sådant som jag vet gör mig gott. Det har blivit en hel del bad, njutande i solen, blåbärsplockning, hästar (såklart), umgänge med vänner och syskonen och en massa tid med hundarna. En liten resa till Norge gjorde vi också (hundarna och jag alltså...), där hade vi det mysigt med släkten i en vecka.

 

Nu märks det att hösten är påväg, det är kallt om nätterna, betet till djuren börjar ta slut, löven skiftar färg. Hoppas så på att det blir en fin höst med kalla, klara och färgsprakande dagar! Regnat har det gjort tillräckligt under sommaren tycker jag.

 

Avslutar med ett urval ur sommarens bildskörd!

 

 

 

I fredags hade jag en toppendag! Efter mycket velande och ont om tid, så kom jag äntligen iväg ut till underbara K i Onsala, där det vankades ridning på riktig dressyrhäst! Jag hade skyhöga förväntningar, har aldrig ridit denna häst innan utan bara tömkört honom, så lite pirrigt var det med. Men vilken känsla!! Så härligt att få rida storhäst igen, riktig häst som är utbildad, har energi och arbesvilja! Jag är ju knappast i toppform men lyckades ändå manövrera oss runt i paddocken i alla gångarter, och fick prova att rida piaff, alldeles på egen hand. Så man kan lugnt säga att mina förväntningar infriades =) En riktig kick för självkänslan, att få uppleva att känslan för ridningen finns kvar även om den är djupt begravd. Hoppas att det blir av lite oftare nu så att jag kan få chansen att stärka min egen ridning.

 

Med denna drömstart på helgen kunde man ju hoppas på bra dagar, men istället kom det en dipp som håller i sig även idag. Det är mycket existentiella tankar och funderingar som rör sig i huvudet. De är knepiga, för det finns sällan några givna svar, inte helt lätt att avfärda dem heller, då det är svårt att låtsas om att tillvaron är en annan än den verkligen är... Invecklat ja, det slår knut på sig själv emellanåt.

  Natten till idag sov jag ingenting, hoppas att det blir några timmar inatt!

Då jag på grund av olika omständigheter inte somnade förrän vid 05.30 imorse så var tanken att jag skulle sova tills jag vaknade av mig själv lite senare imorse. Fick dock ett telefonsamtal vid 9-tiden, mina hyresvärdar behövde hjälp att lasta ett bångstyrigt föl. Så det blev inte så många timmars sömn! Dagen har ändå varit bra, om än lite seg i starten.

  Kvällen spenderades först i Varberg tillsammans med ena syster yster och hennes pojkvän, vi satt nere vid havet och åt och mös och lekte med hundarna! På hemvägen stannade jag till hos bästa C och blev kvar där ett par timmar. Det finns alltid så mycket att prata om! Sammanfattningsvis en bra dag utan stress, det gillar vi. 

 

 

Ja, det har ju varit uppehåll ett bra tag nu, har inte haft någon motivation alls att skriva, och inget direkt behov av det heller. Så då har det helt enkelt inte blivit av!

 

Sommaren har varit ganska tuff, i skiftet juni/juli började måendet dala och jag hamnade i en rejäl svacka som höll i sig i nästan två månader. Det var många vidriga kvällar och nätter, många nätter helt utan sömn, en massa ångest och massa suicidtankar. Men, jag tog mig igenom den prövningen utan att ge efter för de destruktiva tankarna och impulserna! Jag var relativt öppen och ärlig mot boendestödet, som i sin tur höll kontakt med psykiatrin och som tur var så slapp jag undan ett besök på PIVA. Och att ha gått igenom denna första ordentliga svacka med hedern i behåll har gjort mig lite lite starkare, jag vet nu att det faktiskt går att härda ut utan att vara destruktiv även om det är ett rent helvete. Men det går över! Viktigt att ha kvar det i huvudet och komma ihåg nästa gång det dalar!

 

Något som också har en stor roll i att jag hållit mig på banan, är såklart mina älskade djur. Utan dom vore jag ingenting! Den gränslösa kärlek de ger går inte att jämföra med någonting annat. Hade jag inte haft hund och häst så hade jag troligen blivit kvar i sängen varenda dag när jag mår dåligt, och det hade knappas lett till att jag mått bättre...

  För ett par veckor sedan fick vi faktiskt tillskot i våran lilla familj! En liten chihuahuakorsning, lilla fröken Smilla.

Har i många år önskat att ha en stor och en liten hund, nu dök en möjlighet upp att förverkliga denna dröm, utan att tära på min ekonomi! Hur många gånger dyker en sådan chans upp, såklart var jag tvungen att ta den. Och det har jag inte ångrat en sekund! Nu känns det som att alla bitar är på plats, och vi har det så himla bra just nu =)

 

 

Det rullar på med det "nya" livet, änsålänge utan bakslag!

Idag var det inget boendestöd här för dom hade planeringsdag. Så jag åkte med bästa kompis C till Varberg för att hämta en bil på service. Det blev några avstickare innan jag blev levererad hemma igen =) Trevligt! Efter det så drog jag på mig stallkläderna, tog med hunden ut och fixade i ordning stallet, mockade och fyllde hö. Rogivande och allmänt bra.

  Nu på kvällen blev det en film och snart är det dags att börja göra kvällen.

 

 

 

Nu har jag bott i min egna bostad, alldeles för mig själv, i tre hela dagar. Och det känns toppen! Katterna trivs med att ha mer utrymme att springa på, hunden har verkligen anpassat sig till livet som "gårdshund" och jag tycker att det har gått väldigt bra hittills!

Det har blivit ett antal timmar i stallet, har träffat folk och planterat blommor, är helt slut på kvällarna och det är jätteskönt =) Ingen ångest allt änsålänge, inget dåligt mående, ingen oro eller dumma tankar.

Nu är det bara sex dagar kvar tills flyttlasset går! Är så full av förväntan =)

Igår var vi på möte hemma, sista innan flytten. Härligt att få vandra runt på bekanta gator, staden känns mycket mer "hemma" nu än vad den har gjort tidigare!

 

Vädret har varit strålande länge nu, så också idag. Det blev en skogstur nu på kvällen, det är verkligen full fart på alla djur! Fåglar både högt och lågt, fiskarna plaskar runt i gölen, ekorrar som ilar omkring, och så stötte vi på första ormen för i år. En liten huggorm som låg och gottade sig i kvällssolen! Svårt att få riktigt bra bilder när man har en nyfiken hund att hålla koll på, vill inte ha henne huggormsbiten... Men hon är duktig, ligger där jag lagt henne för det mesta =)

 

 

 

 

 

Nu är det bestämt! Det blir flytt i månadsskiftet april/maj, helt fantastiskt underbart ska det bli! Nu ska det bara samordnas och organiseras med flytthjälp, inte det lättaste, men det kommer ordna sig =) Det enda jag kommer sakna här är min terapeut och några av klienterna, men annars så ska det bli så himla skönt att få lämna detta ställe!! Tror inte att någon annan kan förstå hur härligt det känns =)

  Och som om inte det var nog, i början av juni har jag blivit bjuden på en resa till Kreta av pappa, det blir min lillebror och jag som åker med, ingen annan av syskonen har möjlighet. Men det ska också blir helt underbart, jag har under mitt 27-åriga liv aldrig varit på solsemester, så himla spännande! Detta kan ju inte bli annat än bra =)

 

Och så ännu fler vårbilder:

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har skaffat boende på hemmaplan! 

Kanske inte det allra mest optimala om man ser till läget, men på övriga plan så tror jag att det kommer bli bra! Och framförallt känns det helt underbart att tiden här på behandlingshemmet nu faktiskt har ett slut, det gör hela situationen mer hanterbar. Har en riktigt bra magkänsla, och mitt mående som på sista tiden dalat är nu påväg uppåt igen =)

  Annars så är det relativt lugnt här just nu. Jag har sedan en tid haft ordentligt ont i ryggen, är ganska säker på att det är ischiasnerven som är i kläm och det gör ont konstant. Var hos läkaren, men han avfärdade mig som missbrukare och sa åt mig att återkomma om det inte gått över på några veckor. Så jag får gå och ha ont! Nu har jag kunnat sova om nätterna igen i alla fall, det var ett tag som det inte gick pga smärtan, men nu fungerar det som sagt och det är väl det viktigaste.

  Nu är det snart dags för promenad med min fina G och lilla L =)

 

 

 

Så var våren tillbaka efter några dagar med snöblandat regn och kyla.

Har varit ute mycket de senaste veckorna, det är synd att jag är så dålig på att fotografera allt vackert ute i naturen! Det går aldrig att få bilderna så fina som det ser ut i verkligheten..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Har mycket att skriva egentligen, men så fort jag sätter mig vid datorn så försvinner det. Här kommer de senaste dagarna i bilder sålänge!

 

 

 

 

Denna tisdag började ganska segt. Vaknade på fel sida imorse och som grädde på moset så är min terapeut sjuk så det blev ingen träff med henne idag. Det visste jag om sedan tidigare, men det bidrog ändå lite till min grinighet. Så jag låste in mig på rummet och sov bort hela förmiddagen...

   MEN! Vid halv två tog jag mig i kragen, utrustade hunden med halsband och reflexväst och så gav vi oss ut i skogen "på riktigt", vilket var väldigt väldigt länge sedan! Då var det lite sol mellan molnen, och allmänt härligt väder. Hunden var glad, och det smittade av sig på mig som tur var. Oavsett vilken av de långa rundorna man ska gå, så startar det med ca 3 km uppförsbacke. Så benen var möra när vi nådde toppen och det planade ut! Men hemvägen blir ju desto bättre när det nästan enbart går utför ;)

 

 

Kan man inte vara på plats själv så får man välja näst bästa alternativet. Nämligen fantastiska svtPlay! Dom sänder live från alla de stora klasserna och därmed kan nördar som jag få följa tävlingarna trots att man inte haft turen att få tag i biljetter till showen. Men nästa år, då ska jag ta mig tusan vara på plats i Göteborg, efter tre års uppehåll!

I flera dagar har vi haft nästan vårväder, sol och "varmt" och fågelkvitter, och många härliga skogspromenader! Det går mot ljusare tider på många sätt, underbart!

 

 

 

Vill så gärna ta mig ur den här äckliga soppan, instutioner hit, mediciner dit, diagnoser och jag vet inte allt. Är fed up på allt det där! Jag vill vara vanlig, normal, som alla andra... Jag vill ha ett värde, jag vill känna att jag gör en insats, jag vill kunna hjälpa andra! Kom igen nu, jag peppar mig själv till max, så mycket jag bara orkar!! Men det som krävs nu, det kan jag inte påverka själv på ett enda sätt. Jag sätter mitt hopp till att bli en av dom lyckliga utvalda, en av dom som blir erbjuden ett hyreskontrakt i kommunen hemma. Men jag kan inte påverka det och det gör mig så frustrerad!

Gå in på http://wikki.se/ och stötta de hemlösa katterna!

 

 

 

 

Mötet idag gick...okej får jag väl ändå säga! Den största behållningen är att jag gillar min nya kontaktperson från öppenvården hemma! Har tydligen träffat henne tidigare, då hon arbetat på PIVA, det minns dock inte min ect-förstörda hjärna. Men, jag gillar henne som sagt och hon verkar vettig. Viktigt, då vi kommer ha en hel del kontakt när jag väl får flyttat hem.

  Annars så framkom det inget nytt, inga överraskningar och inga direkta besvikelser. Läget är som det är, det är en bostad som fattas helt enkelt! Och, angående det så pratade jag med bostadsförmedlingen och dom har skickat mitt namn till en hyresvärd med ledig lägenhet! Så nu håller vi alla tummar och tår att jag blir den lyckliga utvalda, eller att de andra tackar nej =)

  Det var nästan sol ute idag, så det blev en lång fartfylld promenad med vovven framåt eftermiddagen. Hon fick springa lös såklart, och vi tränade lite lydnad. Försökte mig på apport idag, det är lite svårt tycker jag, apportering ligger ju inte i vallhundens natur direkt och jag är väl en ganska medioker tränare. Men vi kämpar på! Hon hämtar föremålet och hon kommer faktiskt tillbaka med det till mig, men vägen tillbaka blir rätt lång och rätt långsam och rätt osnygg. Men men, huvudsaken är att min sessa är nöjd och glad, och för att hon ska bli det räcker det att ge henne en grankotte <3

 

 

Så, då är det äntligen dags för vårdplanering imorgon! Bara ett par månader för sent, men bättre sent än aldrig, väl?

Jag känner mig rätt så stark och tror att jag ska klara att framföra mina budskap trots att jag är ensam representant för mig själv.

   Det jag vill är att behandlingshemmet och kommunen ska öppna ögonen, börja tänka och börja diskutera alternativa lösningar för min tillvaro fram tills att jag får en lägenhet hemma! Just nu sitter alla passiva och väntar på bättre tider och det gör mig sjukt frustrerad. Börja tänka utanför boxen, folks!! Visst, finns det inga lösningar så finns det inte, men det vet vi ju inte förrän vi har diskuterat igenom allt!

Pepp pepp pepp, det här ska gå bra, måste klara att stå upp för mig själv!!