gissel.blogg.se

I fredags hade jag en toppendag! Efter mycket velande och ont om tid, så kom jag äntligen iväg ut till underbara K i Onsala, där det vankades ridning på riktig dressyrhäst! Jag hade skyhöga förväntningar, har aldrig ridit denna häst innan utan bara tömkört honom, så lite pirrigt var det med. Men vilken känsla!! Så härligt att få rida storhäst igen, riktig häst som är utbildad, har energi och arbesvilja! Jag är ju knappast i toppform men lyckades ändå manövrera oss runt i paddocken i alla gångarter, och fick prova att rida piaff, alldeles på egen hand. Så man kan lugnt säga att mina förväntningar infriades =) En riktig kick för självkänslan, att få uppleva att känslan för ridningen finns kvar även om den är djupt begravd. Hoppas att det blir av lite oftare nu så att jag kan få chansen att stärka min egen ridning.

 

Med denna drömstart på helgen kunde man ju hoppas på bra dagar, men istället kom det en dipp som håller i sig även idag. Det är mycket existentiella tankar och funderingar som rör sig i huvudet. De är knepiga, för det finns sällan några givna svar, inte helt lätt att avfärda dem heller, då det är svårt att låtsas om att tillvaron är en annan än den verkligen är... Invecklat ja, det slår knut på sig själv emellanåt.

  Natten till idag sov jag ingenting, hoppas att det blir några timmar inatt!

Då jag på grund av olika omständigheter inte somnade förrän vid 05.30 imorse så var tanken att jag skulle sova tills jag vaknade av mig själv lite senare imorse. Fick dock ett telefonsamtal vid 9-tiden, mina hyresvärdar behövde hjälp att lasta ett bångstyrigt föl. Så det blev inte så många timmars sömn! Dagen har ändå varit bra, om än lite seg i starten.

  Kvällen spenderades först i Varberg tillsammans med ena syster yster och hennes pojkvän, vi satt nere vid havet och åt och mös och lekte med hundarna! På hemvägen stannade jag till hos bästa C och blev kvar där ett par timmar. Det finns alltid så mycket att prata om! Sammanfattningsvis en bra dag utan stress, det gillar vi. 

 

 

Ja, det har ju varit uppehåll ett bra tag nu, har inte haft någon motivation alls att skriva, och inget direkt behov av det heller. Så då har det helt enkelt inte blivit av!

 

Sommaren har varit ganska tuff, i skiftet juni/juli började måendet dala och jag hamnade i en rejäl svacka som höll i sig i nästan två månader. Det var många vidriga kvällar och nätter, många nätter helt utan sömn, en massa ångest och massa suicidtankar. Men, jag tog mig igenom den prövningen utan att ge efter för de destruktiva tankarna och impulserna! Jag var relativt öppen och ärlig mot boendestödet, som i sin tur höll kontakt med psykiatrin och som tur var så slapp jag undan ett besök på PIVA. Och att ha gått igenom denna första ordentliga svacka med hedern i behåll har gjort mig lite lite starkare, jag vet nu att det faktiskt går att härda ut utan att vara destruktiv även om det är ett rent helvete. Men det går över! Viktigt att ha kvar det i huvudet och komma ihåg nästa gång det dalar!

 

Något som också har en stor roll i att jag hållit mig på banan, är såklart mina älskade djur. Utan dom vore jag ingenting! Den gränslösa kärlek de ger går inte att jämföra med någonting annat. Hade jag inte haft hund och häst så hade jag troligen blivit kvar i sängen varenda dag när jag mår dåligt, och det hade knappas lett till att jag mått bättre...

  För ett par veckor sedan fick vi faktiskt tillskot i våran lilla familj! En liten chihuahuakorsning, lilla fröken Smilla.

Har i många år önskat att ha en stor och en liten hund, nu dök en möjlighet upp att förverkliga denna dröm, utan att tära på min ekonomi! Hur många gånger dyker en sådan chans upp, såklart var jag tvungen att ta den. Och det har jag inte ångrat en sekund! Nu känns det som att alla bitar är på plats, och vi har det så himla bra just nu =)