Skithelg...
Är så himla ledsen, känns som att allt framtidshopp har dött. Och det tog inte mer än några sekunder att rasera det som jag jobbat på så länge!
Fick i fredags svaret på en utredning jag gjorde i våras, och framförallt en av diagnoserna som ställdes gör att jag bara vill gråta.
Personalen säger att jag ska se det positivt, att det öppnar för mer stöd. Men jag vill inte ha mer stöd resten av livet, jag vill ju ha ett vanligt liv! Jag vill utbilda mig och kunna jobba med det jag drömmer om! Jag vill inte spendera hela min "ungdom" på sk skyddat boende och kanske på sin höjd få en "meningsfull sysselsättning" vilket innebär praktik på typ hunddagis, samhall el liknande. Och det livet vill jag inte ha! Jag dömer inte dom som har det och dom som behöver det, men jag är inte intresserad av att leva om det ska bli på det viset!
Har sån ångest och känner bara hopplöshet och hjälplöshet... Har fått oxascand men det hjälper inte...
Fan!
Kommentarer
Trackback
