gissel.blogg.se

Den värsta paniken över nya diagnosen har lagt sig, nu känner jag inte längre för att bara gå och dö, utan ser att det kanske finns möjlighet att påverka lite. Har fått tid för ett nytt möte med psykologen, där de rena faktafel som finns i utredningen ska rättas till, bland annat. Sen får jag väl utgå ifrån det och se hur det blir framöver.

   Lägenhetsjakten är fortsatt resultatslös, men jag ger mig inte än! Ringer och tjatar på bostadsförmedlingen, som hela tiden hänvisar till att "dom inte har något just nu, men att jag ska ringa nästa vecka så får vi se då". Så då gör jag det, och några gånger till!

   Ångestklumpen i magen, som varit ganska frånvarande senaste månaden, har kommit tillbaka i full styrka. Men kan änsålänge ändå hantera den, med mediciner och med viljestyrka. Hoppas att det håller sig, och att den börjar minska snart igen!

   Annars så händer här ingenting, som vanligt. Jag är ute med vovven varje dag, det är härligt att gå nu när det är lite kyligare tycker jag! Vi tränar en del, mest lydnad just nu, då hon löper och därför ständigt behöver påminnas om att man måste lyssna på vad matte säger. Men det är kul att träna när hon är så "på" som hon är nu, hon suger i sig allt beröm och då blir det så mycket enklare att träna =)