Funderingar
Jösses vilken seg dag det varit idag! Hela veckan har varit seg faktiskt, när man ser tillbaka. Otroligt ostimulerande att vara tillbaka på behandlingshemmet. Enda ljuset är att jag har mina älskade katter hos mig igen, det är så mysigt att ha dom nära!
Det har kommit lite lite snö i denna delen av landet, hunden är överlycklig trots att det mest är slask. Hon är så söt!
I övrigt så har jag pratat med bostadsförmedlingen denna veckan, som vanligt. Blev nu avsnäst med "du vet ju att vi inte får in lediga lägenheter förrän i slutet av varje månad, du får faktiskt ringa i slutet av nästa vecka". Sorry! Varför säger dom då att man ska ligga på och ringa hela tiden för att hålla sig aktuell hos dom, kan man ju undra...
Min hemkommun verkar defenitivt inte vara någon bra kommun att bo i om man är sjuk eller av annan anledning inte klarar av att jobba fullt och tjäna pengar och betala skatt. Det känns som att dom inte vill ha "oss" som inte tillhör gruppen "elit-människor". Folk jag träffar häromkring som arbetar inom sjukvård och omsorg är alla lika förvånade att det inte finns några resurser för folk som akut behöver bostad till exempel. Jag kan hålla med! Jag är ingen elit-människa i dagsläget och kanske aldrig kommer att bli det. Ska jag behöva flytta och byta kommun för att kunna leva ett vanligt liv..? Jag kan inte bo på behandlingshem i två år till, hur ska jag kunna bli friskare och bättre om jag inte får chans till boende och sysselsättning??
Vet att ungdomar också har det tufft i kommunen, med både bostad och arbete. Vill kommunen att ungdomarna ska flytta, skapa sig en vardag på annan ort och sedan komma tillbaka när dom är "färdiga" med välbetalda jobb som genererar mer skattepengar..? Man kan ju undra.
Kommentarer
Trackback