Torrt är det

Man blir ju torr som fnöske av sjukhusluften,allt flagnar! O dom jäkla medicinerna gör ju ingenting bättre, snacka om muntorrhet... Lär väl inte Ha några tänder kvar tillslut... Är inne på dygn 15 utan mat, dygn 10 med alldeles för lite att dricka. Känner mig ungefär som man nog gör efter att ha legat två veckor med magInfluensa och 40 graders feber samtidigt. Inte helt stadig på benen om man säger så och hjärnan fungerar knappt alls. Speciellt inte när den är drogad av oxascand, men klarar mig faktiskt inte utan den hjälp som oxascanden ändå ger, när det är så mycket ångest som det är nu.
   Imorgon har dom tänkt sig att skicka tillbaka mig till behandlingshemmet igen, får se efter ronden om dom står fast vid sitt beslut. Jag har bönat och bett dom att sätta en infart och ge mig dropp, för att jag iaf ska ha en sportslig chans att kunna stå på benen imorgon, men nej det gick inte alls för sig. Det är nämligen att belöna mig för att jag inte äter... Nu är det ju så att mina matproblem inte har med uppmärksamhetssökande och bekräftelse att göra, utan helt enkelt ett sätt att överföra den psykiska smärtan i något fysiskt, som oftast är lättare att hantera.
Får avvakta morgondagen och se vad som sker, just nu skiter jag i vilket känns det som. Dom vill inte ha kvar mig här i alla fall, det märks ju, men jag är rädd för att behandlingshemmet kommer skicka mig raka vägen till akuten igen när dom inser vilket skick jag är i, faktiskt sämre än när vi åkte. Men men, det ger sig!
 
vet att ingen läser det jag sitter och svammelskriver om, men God natt i alla fall!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0