gissel.blogg.se

Fast känns som att jag är lika seg oavsett vad det är för veckodag.

Har inte varit speciellt produktiv idag, varit ute med hunden en kort sväng, blev inte mer än ca 45 min. Och så korta kissrundor såklart, men det är inte kul nu när det är så mkt jägare i skogen, vågar inte ge mig ut på långrundor då! Inte såhär under helgen i alla fall.

En i personalen har visat mig gymet här idag, och fixat ett träningsprogram åt mig. Borde kännas bra, tror att det känns bra innerst inne även om jag inte vill tillåta mig att känna det. Hoppas att jag kan frammana orken att följa programmet, så kanske energin blir lite bättre överlag! Vill ju att vardagen ska fungera, vill inte vara såhär orkeslös, vill känna att livet är värt att leva. I dagsläget orkar jag inte ens engagera mig i hunden, och det märks på henne. Jag kan inte motivera och peppa henne så mycket som hon behöver, det går ut över hennes lust och humör och över träningen som inte fungerar så bra som den skulle kunna göra. Och det är hemsk att gå runt med det dåliga samvetet, att jag till och med drar ner min hund i mitt "dåligtmående-träsk"...

   S-tankarna är ständigt närvarande, det har dom varit i stort sett hela tiden sedan jag kom hit. Flera kvällar/nätter har det varit så nära att jag promenerat iväg ner till järnvägen, har alltså korsat gränsen för tanke/handling ett antal gånger... Och det är skrämmande, det gör i alla fall mig rädd för mig själv. Visst, jag är ju fortfarande vid liv men kan inte alls garantera för mig själv att jag inte kommer ge efter för tankarna.

Den jäkla hopplöshetskänslan bidrar nog mycket till tankarna, jag har liksom givit upp, det kommer aldrig att bli bättre, kommer aldrig kunna få det liv jag egentligen vill ha. Och jag veeet att man absolut inte får/ska tänka så, men det vet alla som någon gång har mått dåligt att det är inte så lätt att styra över, speciellt inte när man har haft problem under lång tid.

   Jag har åtminstone inte skurit eller på annat sätt gjort mig illa fysiskt sedan jag kom hit, det är alltid något! Det var ju det sista jag gjorde innan jag lämnade sjukhuset i höstas. Har rakblad med mig hit, som klarade sig igenom kontrollen av bagaget. Känns skönt att veta att det finns, jag är ett stort fan av "nödutgångar", vet jag bara att dom finns så klarar jag oftast av att hantera impulserna när dom kommer! Inbillar jag med i alla fall.